På bara två sekunder kan en hel dag förstöras. De fick jag känna på idag, om ni har läst blogginlägget nedanför så förstår ni vad jag snackar om. Nu på kvällen ca 8timmar senare efter händelsen kan jag fortfarande varken fatta eller glömma vad som skett. men de är inte så "onormal" heller att man inte bara kan glömma...jag får hela tiden upp bilder över vad som hände..bilder på hemska skrik..2 väskor..barn ståendes bara 2-3 meter ifrån..tunnelbana chaffisen..ja alla dessa skräckslagna ansikten...folket i första tunnelbana vagnen..sekunder-minuter efter allt..usch..tanken på anhöriga som måste/ska identifiera kroppen..räddnings personal som i princip plockar ihop rester av kroppen..usch nej jag vill helst slippa dessa tankar men jag kan inte undvika eller ignorera dem.

och som en till lite grejj.. samma linje 13 mot Ropsten blir jag tvungen att åka på måndag morgon när jag börjar praktiken igen,i nuläget känns de inte alls lockande..jag har panik inför de och massvis med rädsla som kryper inom mig..usch jag längtar inte! :´/

En till tanke som slår mig lite då och då är att när jag åker till "jobbet" så byter jag tunnelbana vid slussen och byter då till röda linjen mot Ropsten...alltid när jag byter t-bana försöker jag komma långt bak i den kommande t-banan, eftersom då kommer jag ut vid rätt uppgång sen när jag kliver av i karlaplan där min praktikplats "Tomte bageriet" ligger..hur som helst vad jag ville komma till är att jag stod i samma position som tjejen gjorde..och de är något skräckinjagande och hemskt..jag menar man tänk att man står där .ja men väntar på t-banan och har mp3 på..diggar lite åt musiken..tänker amen nu kommer den osså helt plöstligt hoppar en människa som bara stått brevid och precis som jag väntat på t-banan och bara kastar sig framför den...de känns så jävla sjukt, så jävla overkligt.... och sen jag menar vad tänker den personen när den läser hur många minuter de är kvar tills t-banan kommer?! " 4 minuter Ropsten"  - "4 minuter kvar av mitt liv" ?! de känns helt sjukt...usch usch usch. 
   
  jag finner inga ord för detta som hände idag på t-centralen,jag hoppas bara på att jag verkligen aldrig aldrig får uppleva detta en gång till.

        Ta hand om er alla där ute.
                /tyzken